devla

Halloj halloj, ligger här i sängen och kollar lite på två och en halv man. Idag har jag nästan fått tillbaka hela min röst och mått betydligt bättre än igår.´

Efter kryssningen

Solen sken när vi klev av båten, men det var nog det ända posetiva vid den tidpunkten. Jag mådde illa och hade så massor att bära. Jag hade två påsar med massa cider som jag hade köpt plus lite sprit. Det vägde så mycket så jag visste inte ens om jag skulle orka, dessutom hade jag två andra väskor att bära på. Men så fick jag hjälp med bärandet. Tågresan hem till Johanna kändes som en evighet. Drack te när vi kom fram och sedan gick vi och la oss. Jag kunde inte sova, jag mådde illa. Något märkligt var när jag blundade mådde jag mer illa än när jag kollade, så jag försökte ha mina ögon öppna men det gick inte. Tror nog att det berode på att när jag hade ögonen öppna var jag mer koncentrerad på något annat än att tänka på att jag mådde illa. Jag gick ialla fall till toan för att få sitta ensam lite. När jag helt plötsligt börjar hosta och sedan spy. Därefter lyckades jag somna och det var så otroligt otroligt skönt.

Mina föräldrar överdrev "en aning"

Vi vaknar upp av att alex kommer in och säger att klockan är mycket & att vi borde gå upp. Klockan var ett och tyckte väl att det var en bra tid att gå upp. Vi sätter oss i soffan, Johanna ringer sin pappa. Johanna förstår inte riktigt vad han menar, men hon säger till mig.
- Jenni din pappa har ringt polisen blabla,
- du måste ringa hem, dom har ringt finka polisen och båten med.
Herregud vad håller dom på med tänker jag, jag hade inte sagt till mamma att jag skulle åka på kryssning, men pappa visste ju, varför har han ringt för?

Jag ringer hem till pappa, när han hör att det är min röst i telefonenen börjar han skrika åt mig
- vart i helvete har du varit?!!!
- Jag har varit hemma hos johanna?
- vi har ringt polisen och båten och allt!!
- Jaa men det är erat fel!!
- Neej det är inte vårat fel!!
- JOO, klockan är inte ens mycket, ni behöver fan inte ringa än
- Jaa men jag trodde du skulle komma hem imorse, jag väntade på dig men du kom aldrig, vi ringde din telefon och erik (Johannas pappa) var och knacka på där och ropa i brevlådan
- Jaha men vi låg och sov så vi hörde inget, sen var min mobil avstängd för jag hade inget batteri och hade glömt min mobil hemma..

(Visst låter det som en lögn egentligen "vi sov, så hörde inget" "inget batteri" låter som en lögn och att vi egentligen hade varit någon annanstans, inte sant?)

Men hur orkar dom ringa polisen och båten och allt för jag inte kom hem den morgonen, visst dom kunde ha ringt om jag inte hade hört av mig tills kvällen, men klockan var ändå bara 1 när JAG ringde, undra vilken tid dom hade ringt då? jag menar jag är inget litet barn längre. Jag kan faktiskt ta hand om mig själv...

Han lugnar ner sig lite sen, men är fortfarande sur. Han säger att jag borde ha ringt. Jag säger, klockan 7 eller?!
Han säger ja, så att han visste vart jag var. Men jag tänkte inte på att jag skulle sova till 1...
Dagen blev chill, vi kollade på film och beställde hem mat. Åkte hem på kvällen. Lödag kväll, dumma tåg som inte går en gång i kvarten då. Tåget gick 35 och jag var där 10 över ungefär. Tur att det finns sånna där automater med gottigott som räddade mig. Men denna gång hade jag ingen som kunde hjälpa mig med mitt bärande, men det funkade.
När jag kom hem drog jag nästan till sara dirket, åt middag där och gav hennes dricka som hon hade beställt.

Allt för nu, höres tjingeling!